Mer information

fredag 17 januari 2014

TUFs Skidläger 2014!

I December fick jag genom facebook veta att Turkiska ungdomsförbundet anordnade ett skidläger i Januari 2014 - det kanske blir kul, tänkte jag trots mina fördomar om TUF. Oftast brukar vi människor ha fördomar om saker och ting, vare sig det gäller en enkel sak som hur maten bör smaka eller kring människor.
Min egen fördom mot TUF var att ungdomarna skulle vara tråkiga, en aning konservativa och att alla skulle vara jobbiga (ur min synvinkel såklart) men fördomarna krossades totalt denna weekend med alla fantastiska människor jag fick möta.

Det hela började faktiskt redan när vi skulle åka buss mot Hassela. Vanligtvis brukar jag känna mig som en relativt högljudd och galen individ men en buss full av turkiska ungdomar toppade allting. Folk skrek som galningar, hoppade, satte på musik och gapade rätt in i örat på mig. Där satt jag dock, insnöad i min fördom och tänkte "men orka".
Så snart som aktiviteterna gick igång och jag började lära känna alla människor insåg jag snabbt att alla var olika individer med stark humor. Individer som var där för att gemensamt ha roligt. Och ordet gemenskap är definitivt vad denna helgen handlade om för mig. Jag har nog aldrig befunnit mig i en grupp förut där alla kunde umgås med varandra - vare sig man har olika intressen eller livshistorier.
Vissa utav oss valde att inte åka skidor, men det var okej för vi fick lite mer tid att lära känna varandra på individuellt plan i stugan och jag kände att det blev en skön avkoppling. Tyvärr varade den inte länge då två utav de medverkande fick springa iväg till akuten med hjärnskakning och diverse olika grejer. Men jag märkte en grej då; när någon utav oss behövde akut hjälp, så ställde alla upp och hjälpte till. Vi var ett automatiskt team.
Som tur är klarade alla sig utan skador och folk var på plats för att ha kul. Vi spenderade vår sista kväll genom att tävla i team, det var kul, vi blev mer sammansvetsade. Allting avslutades med charader och skratt så jag hade träningsvärk i magen dagen efter.

Jag somnade i soffan den kvällen, ville verkligen inte gå och lägga mig i säng, ville vara uppe, fortsätta umgås - vi fick ju så himla lite tid på oss.
På Söndagen drog vi. Sista bussfärden. Den var lite tyst först, alla var väl trötta eller så kändes det lite tungt att det redan var slut - eller båda. Men jag fick mig i alla fall ett sista gott skratt på bussen. Denna gången tänkte jag inte "men orka", denna gången hade jag inte fördomar, denna gången gillade jag det och skrattade högst utav alla.


Esra Hacimehmet